Rational Choice grupp 5

Problemformulering
I en intervju i Dagens Nyheter 2007-09-03 framhåller infrastrukturminister Åsa Torstensson att det inte kommer att bli någon lag på alkolås i privatbilar från 2012, som en tidigare utredning föreslagit. Torstensson ställer sig bakom idén att yrkestrafiken bör ha alkolås men hon anser inte att det behövs någon lagstiftning för privatbilisterna. De svenska privatbilisterna ska således inta en mer positiv attityd till alkolås i sina bilar utan lagstiftning. En färsk opinionsundersökning visar dock att endast 35 procent av svenskarna kan tänka sig att betala 2000 kr för att installera alkolås. Mot bakgrund av att infrastrukturministern inte vill lagstifta om alkolås i privatbilar och det faktum att privatbilister har ett svagt intresse för att installera alkolås på egenhand ger följande problem:

Hur kan man få privatbilister att installera alkolås i syfte att uppnå nollvisionen?

Utifrån ett rationellt aktörsperspektiv kan problemet karakteriseras som ett socialt dilemma: individer/enskilda privatbilister agerar tillsynes rationellt då de väljer att inte installera alkolås. Individernas beslut leder i sin tur till suboptimala kollektiva resultat - alltför få skaffar alkolås. Därmed kommer inte antalet alkoholrelaterade trafikolyckor att minska och därmed kommer inte heller den så kallade nollvisionen att uppnås. Vi ser detta främst som ett fripassagerarproblem. Liksom i vaccinationsparadoxen behöver inte individen samarbeta ifall alla andra gör det.

I det följande kommer vi att analysera problemet utifrån ett rationellt aktörsperspektiv. För att tydliggöra hur vi tänker kommer vi att relatera vårt forskningsproblem till valda teoretiska artiklar.


1. Analys

Downs
Innan vi går vidare med denna problemformulering är det viktigt att ställa frågan: Vad betyder det att agera rationellt? Enligt Anthony Downs skall en rationellt agerande människa uppfylla följande kriterier: han kan alltid ta ett beslut om han ställs inför flera alternativa val; han kan rangordna sina alternativ (dessa är transitiva, d.v.s. om A är bättre än B är A också bättre än C o.s.v.); han väljer alltid det alternativ som ter sig mest nyttobringande, idag eller i framtiden. Slutligen skall han göra samma val varje gång han ställs in för samma variabler. (Downs, 1957:1)

Applicerat på problemformuleringen måste vi alltså utgå från att människor kommer att kunna fatta ett beslut baserat på en kalkylering där alternativa variabler ställs mot varandra och rangordnas. Det slutgiltiga valet kommer att baseras på det alternativ som ter sig mest nyttobringande, d.v.s. huruvida kostnaden och arbetet med att installera alkolås i bilen, direkt eller indirekt, idag eller på sikt gynnar individen eller ej.

Morris & Oppenheimer
Morris och Oppenheimer målar upp en snarlik definition som dock lyfter fram institutionerna och det regelverk vari ett beslut tas som en viktig del i det rationella valet. Institutionerna består av individernas sammanlagda val, det vill säga kollektivet. Regelverket utgör det ramverk inom vilket beslutet tas, den sociala kontexten. (Morris & Oppenheimer, 2004:59-65).

Morris och Oppenheimer lyfter också fram problematiken med kollektivt handlande. Den kanske viktigaste aspekten för vår frågeställning är huruvida individen finner det lönsamt att bidra till det kollektiva eftersom hon eller han ändå kommer att få ta del av nyttan. Förutsatt att individen i vårt scenario inte är orolig för att själv köra onykter skulle hon skaffa alkolås för att därigenom delta i ett kollektivt försök att förhindra rattfylla. Logiken är således att om alla skaffar alkolås minimeras risken för att hon och hennes anhöriga skadas av en alkoholpåverkad förare. Denna nytta kommer hon dock åt även om hon inte bidrar. Det verkar därför rationellt för henne att inte skaffa alkolås, med den kostnad och arbete det innebär - hon kommer ju ändå att få ta del av kollektivets nytta. Problemet är att om alla tänker så, och det är vad som kommer att ske, så misslyckas hela projektet. I verkligheten är detta självfallet inte alltid fallet och det vidhåller också Morris och Oppenheimer (Morris & Oppenheimer 2004:67)

Levi
I Consent, Dissent and Patriotism undersöker Margaret Levi medborgares acceptans och samtycke. Hon framhåller att de flesta medborgare i demokratiska länder är mer benägna att ge sitt samtycke till staten om de anser att staten och övriga medborgare är rättvisa mot dem (Levi, 1997:38). När medborgare anser att statens företrädare för en politik som inte ser till medborgarnas intressen är de mindre benägna att följa dessa beslut. Likaså minskar medborgarnas vilja att samtycka och följa statens beslut om de ser att andra medborgare inte gör det (Levi 1997:45). Levi menar att det finns åtminstone fyra möjliga tolkningar av medborgares acceptans: (i) vana; (ii) ideologiskt samtycke; (iii) opportunistisk lydnad (nyttokalkyl); (iv) villkorligt samtycke. Det villkorliga samtycket utgörs dels av tillit till staten och dels av vad Levi kallar etisk reciprocitet – man samarbetar med och bidrar till staten så länge andra medborgare också gör det (Levi 1997:46).

Olson
Mancur Olson menar att det inte är rationellt för individer i en grupp att verka för att främja gruppens intressen. Detta påstående motiverar han med att det är mer rationellt att låta de andra medlemmarna i gruppen bära kostnaden av handlandet och själv ta del av fördelarna med handlandets resultat (free rider-problematiken). Detta är framför allt ett problem i större grupper. För att få individer att bidra kan man antingen införa ett tvingande moment eller någon form av incitament (Olson, 1969: 73-74). I detta exempel skulle man kunna tänka sig en lagstiftning som tvingar alla bilister att installera ett alkolås alternativt en skattelättnad för dem som gör det.

Ostrom
Enligt Elinor Ostrom är den typ av externa kontrollapparater som krävs för att efterleva en lag, eller någon form av incitament av ovannämnda slag, ineffektiva och onödigt resurskrävande. Ostrom föreslår istället en form av självreglerande gemenskap där den grupp som berörs av problemet hanterar det internt inom gruppen. På så vis kan de med kunskap om området nå fram till en effektiv lösning och en starkare kontrollapparat. Denna form av självreglerande gemenskap är lättare att få till stånd i mindre grupper (Ostrom, 1990: 82-89).

I vårt exempel med alkolåsen kan man tänka sig att åkerier och andra företag med yrkeschaufförer kan se en konkurrensfördel med att använda alkolås. Det kan medföra konkurrensfördelar i form av ett bättre rykte. Särskilt i takt med att fulla chaufförer upplevs som ett allt större problem. Företagen låter i sin tur förarna installera alkolåsen, vilket de gör eftersom de inte vill ge företaget en dålig stämpel och därmed förlora marknadsandelar mot de andra företagen vilket kan leda till mindre arbete för den enskilda föraren och i slutändan arbetslöshet. Kontrollen av huruvida förarna infört alkolås skulle skötas av förarna själva. Eftersom det skulle kunna få mycket negativa konsekvenser för hela företaget och alla förare om någon körde full blir det ett starkt tryck på förarna att efterleva kraven och kontrollera varandra. Detta är dock svårapplicerat på privatbilister eftersom kollektivet då utgörs av så många fler individer. Dessutom är incitamenten för åkerierna bättre marknadsföring, vilket skiljer sig från de potentiella incitamenten för privatbilister. Ett av problemen med denna studie är svårigheten med att bedöma förarnas vilja att efterleva beslutet att installera alkolås. På det teoretiska planet är det svårt eftersom styrkan i de mekanismer som ska få förarna att efterleva beslutet är svårbedömda. Hur mycket bryr sig förarna om företaget? Vilka möjligheter har de att skaffa andra jobb om företaget går dåligt? Vill de kontrollera varandra? Dessa frågor gör antagandet problematiskt. Ett praktiskt problem skulle kunna bygga på samma frågor. Hur ärliga vill förarna vara i en enkät angående denna typ av problem, även om undersökningen genomförs anonymt?
Mer allmänna problem med Ostroms idéer om den självreglerande gemenskapen är att den är svårare att genomföra i större grupper, vilket till vissw del ger Olson rätt i sin slutsats att problemet framför allt gäller större grupper.

Chong
Chong undersöker hur individer resonerar för att samordna sig till att producera en kollektiv vara. Han liknar detta med en politisk rörelse såsom medborgarrörelsen, HBT-rörelsen eller de svartas rörelse för lika rättigheter i USA (Chong, 1991:97). Chong menar att rörelser blir av endast om individerna som deltar kan kalkylera nyttan på följande sätt: Rörelsen måste vara tillräckligt liten för att den enskilda individens vilja att delta ska vara avgörande för andra individers vilja att delta (m.a.o. ”jag deltar inte om inte du gör det”)(Chong, 1991:98). Varans natur innebär grundläggande förutsättningar för att individer skulle vara omotiverade att delta eftersom varan är kollektiv, och i det här fallet ej exkluderande för de som inte bidragit samt ej förbrukningsbar. Chong menar att man i valet att delta i en i rörelse står inför samma kalkyl som man gör i spelet Fångarnas dilemma. Om varje individ ser sig själv i ett spel med resten av alla i rörelsen finns valet att samarbeta eller att avvika.


Det rationella enligt det här perspektivet blir då att avvika från rörelsen då rörelsen i bästa fall blir av oavsett ens deltagande. Det här leder till stora fripassagerarproblem menar Chong men framhåller samtidigt att man genom historien vid ett flertal tillfällen lyckats samordna sig och genomföra politiska mål. Han menar dock att detta har gjort genom att selektiva incitament har införts. Chong lägger emfas på vad han kallar “expressive benefits” (översatt; uttryckandets nytta). I vissa rörelser verkar uttryckande i sig vara ett tillräckligt stort incitament för att individerna tycker att ett deltagande är värt kostnaderna. Han menar också att det inte är handlingar i sig som är förklarande, utan det förväntade resultatet av handlingarna (Chong, 1991:101).

Skiss av ett konsekvent tillvägagångssätt
En tänkbar studie av vårt forskningsproblem skulle kunna vara att kontakta en kommun som har en överrepresentation av alkoholrelaterade skador i trafiken. Kommunen skulle därefter erbjudas en statligt subventionerad installation av alkolås till samma pris för alla medborgare. Samtliga kommuninvånare skulle erbjudas att delta i ett medborgarmöte där ramarna skulle läggas fast kring införandet av alkolåsen. Medborgarna skulle få ta ställning till att antingen genomföra installationen under tvång (dvs. böter om man inte installerar) eller i form av ett självreglerande system. Medborgarmötet skulle kunna användas som en workshop där vi ges möjlighet att studera hur medborgarna resonerar kring nyttan med införandet av alkolås i privatbilarna på orten.

Syftet att genomföra studien är att undersöka hur medborgarna kalkylerar nyttan jämfört med kostnaden av att installera alkolås. Genom en enkätundersökning ämnar vi ta reda på varför medborgare väljer/inte väljer att installera alkolås.

Rent hypotetiskt ser vi tre möjliga utgångar: (i) att inte alla inför; (ii) projektet lyckas vid införande av tvång; (iii) projektet lyckas genom ett självreglerande system.

I det första fallet misslyckas helt enkelt projektet vilket i sig är intressant och i linje med t.ex Chongs teorier om kollektiva handlingsproblem som illustreras ovan i hans version av spelet fångarnas dilemma.

I det andra fallet, där projektet lyckas med tvångsmedel kan man tänka sig följande scenario. I linje med Olson reducerar man fripassagerarproblematiken genom selektiva incitament. Positiva incitament här vore t.ex. en alkolås-bonus/skattelättnad medan negativa incitament skulle kunna utgöras av straffavgifter. Incitamenten skulle vara så pass starka att nyttokalkylen för individerna skulle tvinga fram ett deltagande. Problemen med en extern auktoritet, som i praktiken skulle innebära regelbundna kontroller av kommunens privatbilister, är att övervakningen troligen blir kostsam och ineffektiv. Enligt Ostrom är det dyrt och med stor sannolikhet ineffektivt att övervaka efterlevnaden.

Det tredje alternativet öppnar upp för flera tänkbara utgångar. I linje med Levi´s teori om etisk reciprocitet är tilliten till de andra medborgarna grundläggande för detta utfall: om man tror att andra medborgare kommer att samarbeta med kommunen så väljer man själv att samarbeta. Genom Ostroms teorier skulle ett samarbete vara möjligt ifall medborgarna var så pass få och att ett samarbete faller i linje med rådande normer, att man kunde övervaka varandra och eventuellt genomföra sanktioner som t.ex. social utfrysning. Detta synsätt kan dock vara problematiskt ifall den kollektiva identiteten är exkluderande för en stor del av medborgarna.

2. Det rationella aktörsperspektivets användbarhet - fördelar och nackdelar
Allmänna fördelar med rational chioce-teorier är att de utgår från centrala aktörer i ett skeende vilket gör att man automatiskt hamnar mitt i problematiken. Man kan därmed också välja vilken del av problemet man vill belysa, både genom att välja aktör samt mål för aktören.

En nackdel med rational choice-teorier är dock att det är först när det börjar ta hänsyn till strukturer som de kan säga något om verkliga förhållanden och användas i analys av dem (t.ex. strukturer inom en självreglerande gemenskap, tillit till stat eller annan institution eller etisk reciprocitet). Mycket av den objektivitet och exakthet som annars kännetecknar analysinriktningen går dock förlorad när denna hänsyn tas. Dessutom är de mer renodlade strukturella perspektiven bättre på att hantera strukturella problem.

Överlag är det också svårt att peka ut ”den rationella handlingen”. Oftast finns det många olika handlingar som skulle kunna vara rationella utifrån olika förutsättningar som det ofta är svårt att ha inblick i. Problematiken med vårt tillvägagångssätt är att vi har isolerat delar av verkligheten så de passar våra teoretiska inslag. Detta behöver inte säga någonting om hur alkolås skulle kunna införas i ett större sammanhang. Det kan ge en bra inblick i individuella ställningstaganden gentemot kollektivet.

Makt
Ett tänkbart scenario där en aktör kan se vinning i att påverka projektets utfall skulle kunna försöka manipulera medborgarna genom att t.ex. påverka informationen. Detta är ett exempel på maktutövande i ett rationellt aktörsperspektiv som skulle kunna påverka projektets genomförbarhet.